Den allmänna huvudregeln inom skadeståndsrätten är att den skadelidande skall få full ersättning. Detta innebär att den skadelidande skall försättas i samma ekonomiska situation som hade förelegat om skadan inte hade inträffat. För att bedöma skadeståndets storlek måste således en jämförelse mellan hur den skadelidandes ekonomiska situation ser ut efter skadan och hur den med största sannolikhet hade sett ut om någon skada inte hade inträffat ske. Skillnaden däremellan motsvarar skadeståndets storlek. Denna metod kallas för differensmetoden. Vid personskador utgår ersättningen i tre olika poster. Den första posten täcker sjukvårdskostnader och andra utgifter för den skadelidande samt skälig kompensation till den som står den skadelidande särskilt nära. Den andra posten ersätter inkomstförluster, vilket är vad som skall behandlas här nedan. Slutligen ersätts genom den tredje posten fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur, sveda och värk, eller av bestående art, lyte och andra bestående men samt särskilda olägenheter. Skillnaden mellan ersättning för framtida inkomstförluster och ersättning för inkomstförluster i förfluten tid Ersättningen för inkomstförluster räknas ut enligt två olika metoder. Den första metoden, vilket är en konkret beräkning, används då man skall bestämma ersättningens storlek avseende inkomstförluster i förfluten tid. Den andra metoden, vilket är en abstrakt beräkning, används för att bestämma ersättningen för framtida inkomstförluster. Gränsdragningen mellan dessa båda dras vid den tidpunkt då den skadelidandes akuta sjukdomstillstånd övergår till att bli en mer bestående invaliditet. Ersättning för inkomstförluster i förfluten tid avser nämligen den tid direkt efter olyckan som den skadelidande på grund av skadan har varit oförmögen att arbeta i samma utsträckning som tidigare. När en viss tid har passerat och man med större säkerhet kan konstatera att den skadelidandes arbetsförmåga kommer vara nedsatt framöver har invaliditet uppkommit och ersättning för framtida inkomstförluster kan då beräknas. Beräknande av inkomstförlusten För att bestämma hur stor inkomstförlusten för framtiden är utgår man från en beräkning av den inkomst som den skadelidande hade uppburit i framtiden om denne inte hade skadats. Detta kallas för inkomstunderlaget. För att bestämma inkomstunderlaget utgår man från den skadelidandes yrke och sysselsättningsgrad vid skadetillfället. Vidare kan hänsyn tas till förväntade ökade inkomster på grund av exempelvis jobbyte eller befordran. Däremot skall en förväntad allmän standardhöjning i samhället inte beaktas. Sådana förändringar, som inflation och liknande, kompenseras nämligen istället genom värdesäkring av livräntan. Vid bestämmande av skadeståndets storlek anses även rehabilitering vara en viktig faktor och den skadelindande anses i princip skyldig att genomgå rehabilitering. Vanligtvis avvaktar man med att bestämma invaliditetsersättningens storlek tills det står klart vilken rehabilitering den skadelidande kan få. Vid ersättningsbestämmelsen försöker man i så stor grad som möjligt räkna ut den faktiska framtida inkomstförlusten. En medicinsk bedömning av skadan är givetvis viktigt för detta, men hänsyn skall även tas till vilket yrke den skadelidande har och i vilket grad den aktuella skadan påverkar den skadelidandes förmåga att utföra sitt eget yrke. Som utgångspunkt skall man inte ta hänsyn till hur inkomsten påverkas av skatt, vilket innebär att ersättningen minskas motsvarande med den aktuella skattesatsen. I vissa undantagsfall kan dock ersättningen komma att påverkas av skatten, om principen om att den skadelidande skall försättas i samma ekonomiska situation annars skulle åsidosättas. Ersättning till den som saknar anställning Beräkningen av inkomstförluster utgår i regel från den skadelidandes lön vid skadetillfället och särskilda svårigheter uppkommer därför i situationer då den skadelidande inte är anställd. För det första kan nämnas att om någon är egenföretagare kan denne få ersättning för framtida försämrad utveckling i företaget. Om någon utför hushållsarbete kan denne istället få ersättning för att få hjälp med hushållsarbetet framöver. För det fall skadelidanden utför hushållsarbete tillfälligt kan man vid ersättningsbedömningen ta hänsyn till att den skadelidande i framtiden kan komma att arbeta. När den skadelidande är ett barn eller en ungdom uppkommer särskilda problem med att fastställa ersättningen. Om möjligt brukar man därför avvakta med att bestämma ersättningen tills barnet har fyllt sexton år, vilket är den ålder då man i regel anses kunna förutse framtiden för barnet med något sånär säkerhet. I allmänhet brukar man använda sig av en allmän bedömning med utgångspunkt i vad som kan antas vara den genomsnittliga arbetsinkomsten för personer som saknar högre utbildning. I vissa fall där det finns skäl därtill kan ersättningen dock komma att justeras uppåt. Avräkningsförmåner Många förmåner från försäkringar och arbetsgivare kan komma att avräknas från skadeståndet, vilket innebär att skadevållarens skadeståndsskyldighet minskar i motsvarande mån. Exempelvis skall alla försäkringar som utgör anställningsförmåner avräknas från ersättningen. Om försäkringen betalas av arbetsgivaren utgör den en anställningsförmån. Vidare skall kollektiva förmåner, som utgår enligt offentlig försäkring, avräknas från skadeståndet. Däremot sker ingen avräkning från individuella förmåner. Om skadelidanden på egen hand bekostar en försäkring skall den således inte avräknas från skadeståndet.